Arkivet och jag

Rummet är helt mörkt och luktar jord. Jag tar av mig skor och strumpor och går in. Känner den kalla hala ytan under fötterna. Det är hårdtrampat av tusentals flitiga bibliotekariefötter. Som har gjort som jag i tusen år. Tagit hissen längst ner till arkiven som ingen vill veta av. Här nånstans ligger de, biblarna, nergrävt i den lerhaltiga blåbruna jorden. Jag har med mig den värmekänsliga lyktan, tänder den. Ser det vita krysset glöda ljuvligt på marken. Ser det pulserande ljuset sex fot under. Tar fram skopan och börjar gräva, försiktigt, lager för lager, skikt efter skikt. Snart är jag där. Fina grejer. Lyfter fram dem, borstar av leran. Öppnar. Härliga glödande bokstäver. Doft av jord som blir varm. Ligger på marken och låter insekter krypa över mig. Äntligen hemma.
Och i dessa dagar är Slussenbiblioteket det närmste du kommer magisk realism här i Sverige.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>